Med risk för att slå in öppna dörrar - med ledning av det vi vet (fått berättat för oss) vågar jag gissa på några viktiga anledningar till att det gick illa:S-B A-son skrev:Visst är det så, men kanske är det också så att de som inte vet att rätt tolka händelseförloppet, främst dem själva naturligtvis, också är mest betjänta av att händelseförloppet och orsakssammanhangen noga gås igenom och nagelfars.Anders S skrev:Jag tror att lärdomen redan finns där, Sven-Barry; klar och tydlig för den som rätt kan tolka det som finns att läsa.
Tyvärr verkar inte den noggranna analysen och självkritiken vara parets starka sida, milt sagt.
mvh Sven-Barry
1. Man hade visserligen förberett båten ordentligt, men man hade inte förberett sig själva. Man hade inte tränat, man hade ingen strategi för att hantera sjösjuka och man hade heller inte praktisk erfarenhet av att hantera stor båt i dåligt väder. (40 fot, kutterrigg, 18 ton är stort, och kan inte hanteras lika som en Vega eller Ballad.)
2. Man underskattade betydelsen av att hålla sig informerad. Då menar jag att man avstod från att gå ner i båten, man undvek detta pga sjösjuka. Man läste till exempel inte Navtexmeddelanden, trots att man hade en sådan.
3. Man hade inte dugliga sjörutiner. Att segla, äta och sova är ett heltidsarbete i kuling och däröver och om man sover i sittbrunnen. äter mackor och får klara sig på det som finns i termosen så tar man slut efter ett tag. Ingenstans står det om rejäla sjökojer, och har man haft sådana (det borde man ju...) har man inte använt dem.
Hungrig, trött (utmattad) i en sönderfallande båt och utan säkerheten av att veta att an rett ut svåra lägen från tidigare har det naturligtvis blivit alldeles för mycket. Om en medvindslöpa mellan Gotland och Nynäshamn under en sommarkuling på östersjön har varit deras referensram till "dåligt väder" kan denna storm naturligtvis förefallit helt ohanterlig. Det kan jag förstå att man tyckte, och oavsett vem som bestämde ombord så gick ju allt bra i stunden och på platsen.