Järnköl vs blyköl

[Aclei]

Hej,
jag har hittat en båt till salu med järnköl (blyköl fanns som tillägg då båten var ny). Båten är från mitten av 2000-talet. Tidigare har jag alltid förespråkat blyköl, men då resten av båten är fin börjar jag försöka övertala mig själv att järnköl trots allt inte är så tokigt. Vad tycker ni andra, skulle ni kunna satsa på en relativt ny båt med järnköl, eller är det bly som gäller?

[Mats Brage]

Hej,

Jag har haft båtar med både blyköl och järnköl, och tycker att det båda typerna fungerat bra, en möjlig utvärdering du kan göra är hur mycket skillnad det är i kölvikt i förhållande till totalvikt.

Sen blir det lite mindre rosthantering med blyköl (om den inte är inplastad men då har man ju dom problemen.

//Mats

[Anders S]

Om blykölen är inplastad får man inga särskilda problem, väl? (Jag märker ord, du menar säkert att en inplastad järnköl kan börja rosta och sedan "bulna". Så är det.)

Jag har haft flera båtar med järnköl, och priset man betalar är en liten försämring i segelegenskaper (i teorin, i praktiken kanske det inte märks alls) och mer arbete med att hålla järnkölen målad och rostskyddad. Det senare skall inte överdrivas, jag kan räkna in två rejäla renslipningar på 20+ års ägande av järnköl. Men man får inte låta rosten ta över, rostskrap och fläckbättring blir en del av underhållet.

[Schvidja]

En blyköl bör vara bättre än en järnköl att gå på grund med då blykölen tar upp delar av kraften genom att deformeras medan en järnköl i större omfattning skickar krafterna vidare till infästningen. Deformationen på blykölen är lätt att åtgärda. Bly ger större möjligheter att placera vikten djupare och därmed med bibehållen styvhet få en lättare båt. Förutom rosten då.

[Anders S]

Man får helt klart en liten förbättring i segelenskaper med blyköl, om allt annat är lika. Men är allt annat lika? Sedan, visst, en blyköl deformeras och har en "blötare" energiupptagning, under förutsättning att det är blyet som träffar grundet. Men om det är en avgörande fördel att man får litet större marginaler (de är inte stora) kan man ju fråga sig.

En rätt vanlig "blykölskonstruktion" på moderna, fenkölade båtar är en fenköl i stål med költyngden (bulben) i bly. En sådan blyköl ger inga kollisionsfördelar om alternativet är en järnköl, dvs en gjutjärnsbulb. (Man kan inte gjuta en tillräckligt stark fna i bly, knappt igjutjärn heller, visar det sig emellanåt.)

Aclei får gärna berätta vilken båttyp det handlar om, och ifall det finns en valmöjlighet.

[peterh]

En inplastad blyköl får så småningom delaminering och vatten mellan bly & plast. T.ex kan en
obetydlig grundstötning skada plasten så att vatten letar sig in.
Detta växer av frosten under vintern och osmos börjar bryta ner plasten och förvärrar det hela.
( samma sak gäller naturligtvis i ännu högre grad för en inplastad järnköl där inträngande vatten
dessutom får järnet att rosta, vilket sväller och bryter i sin tur upp mera plast)

Största problemet med järnkölar som jag ser det är att när det börjar det rosta blir det mycket jobb
att slipa/blästra och få till en bra täckande färg.

[Anders S]

En inplastad blyköl får så småningom delaminering och vatten mellan bly & plast

Det där är en sanning med viss modifikation. Det är stor skillnad på skrov som har vad vi kan kalla invändig ballast, dvs kölen är en del av skrovet och barlasten läggs i ovanifrån. En sådan kölkonstruktion kan göras mycket stark och moderna båtar (läs: fenkölade plattbottningar) är liksom inte aktuella för den lösningen. Här är skillnaden mellan järn och bly heller inte särskilt stor, för den här konstruktionens tillförlitlighet bygger helt på att den yttre kölen (skrovets allra nedersta del, kan man säga) är så stark att den inte går sönder, vare sig av utmattning eller normala acceptabla) kollisioner. Dimensioneringen av skrovet (kölfickan) måste förstås vara mycket bastant, men å andra sidan blir hela båten en helhet, det finns ingen skarv och inga brottanvisningar i form av ansatser för kölen. Dimensioneringen i en sådan kölficka är i storleksordningen skrovets tjocklek i botten eller däromkring, det brukar man kunna se. Får man så stora kollisionsskador att blyet tittar fram krävs en rejäl reparation, och då inte bara i brottytan, även om det förstås går att krossa laminatet och få vatteninträngning. Men då har man mer bekymmer på annat håll.

Däremot brukar det inte bli bra när man laminerar in en utvändigt monterad köl, som ju vid krängning och eventuella kollisioner då inte hänger i sina kölbultar och stöder sig mot bottenstockarna/balkarna, utan stressar det oftast tunna laminatet som mer eller mindre lagts på för att få en slät och "underhållsfri" yta. Minsta svajkölstendenser (mycket vanligt, och inte ens ett fel, går inte att undvika) så är vi snabbt där PeterH beskriver.

[Eilean]

...En inplastad blyköl får så småningom delaminering och vatten mellan bly & plast. T.ex kan en
obetydlig grundstötning skada plasten så att vatten letar sig in.....

Snarare löper båtar med inplastad köl en viss risk att få vatten in till barlasten om man inte är uppmärksam vid skador. Laminatet nedtill på kölen är i alla fall på de båtar jag sett av en sådan tjocklek att det skall mycket till innan skadorna når in till barlasten. Då är nog smällen så kraftig att varje förnuftig människa ändå låter lyfta båten och kan inspektera och åtgärda innan skadan förvärrats.

Jag noterade på min båt, byggd -77, när jag efter en rejäl grundstötning slipade bort massor av laminat för att komma i till barlasten och kunna kolla eventuell fukt kunde jag notera att den var helt torr.
Samma sak med förra båten, som hade en amatörmässigt utförd lagning på kölen. Jag provborrade några hål och kunde notera en helt torr gjutjärnsköl. Den båten var då ca 15 år.

[Schvidja]

under förutsättning att det är blyet som träffar grundet.

Om man har blyköl och går på grund tar väl blyet i först? Ja om man nu inte kör upp på en ö då fören bromsar först men det kan inte vara vanligt.

Men om det är en avgörande fördel att man får litet större marginaler (de är inte stora) kan man ju fråga sig.

När jag gick på grund i mycket låg fart mot ett skarpt betongblock så fick jag ett 3cm intryck i kölen men det är klart vid en större kontaktyta så minskar säkerligen deformationen. Men en mindre yta tar väl ofta första smällen eller vad har ni för erfarenheter?

En rätt vanlig "blykölskonstruktion" på moderna, fenkölade båtar är en fenköl i stål med költyngden (bulben) i bly. En sådan blyköl ger inga kollisionsfördelar om alternativet är en järnköl, dvs en gjutjärnsbulb.

Har man en bulb nederst i bly så bör den väl också träffa grundet först och deformeras och ge en kollisionsfördel eller hur menar du? Kolla in denna kända köl http://www.youtube.com/watch?v=PCsQL7-p ... re=related

[Anders S]

Rent mekaniskt, blykölar deformeras om man går på grund med dem och den energi som går att deformera kölen behöver ju inte skrovet ta upp, det är alldeles korrekt.

Det jag vänder mig emot är att detta skulle ha någon större betydelse i de fall man går på grund såpass att båten riskerar strukturella skador. Nu är det få båtar där man kan välja mellan bly- respektive järnköl - och handlar det om olika båttyper eller -modeller lär det vara konstruktion och tillverkningskvalitet som avgör hur det skall gå i större omfattning än kölmaterialet. Som jag skrev tidigare, om allt annat är lika vinner blykölen över järnkölen, men hur ofta är "allt annat lika" ?

Som avgörande kriterium för att välja båt tycker jag det är för tunt.